Filosofiskt om Sjörapporten i radio

 Radio 50-tal

Väderleksutsikter premiärsändes i svensk rundradio redan 1924.

1939 tillkom en särskilt sjöväderrapport som med åren fått närmast kultstatus.

 Sjörapporten har varit en helig stund i många hem. Tystnad har anbefallts inför Måseskär, Väderöbod, Nidingen och Ölands södra udde. En rit i ett framtidsland som tror på vetenskapen och dess förkunnare meteorologen mer än någon gud.

 Många minns nog idag från sin barndom när man lyssnade på morfars radio: ”Fantasin skenar och man undrar om Kråkenes har något med kråkor i näsan att göra. När rösten pratar om ost tänkte man att det är något man lägger på mackan.”

 Radions sjörapport blev livsviktig för yrkesfiskare och seglare. Den handlar om kalla siffror och ortsnamnrabblande. Men hur kunde en uppläst väderinformation få närmast mytiskt skimmer? Kanske på grund av allvaret bakom. Stormvarningarna. Fantasibilderna som skapades, av vågskum mot öde fyrhus och fartyg som förlist i havsdjupen. Kanske också på grund av mystiken i de konstiga koderna, som ett hemligt språk. Det ceremoniella upprepandet blev lika bekant som en barnramsa.

Många fler än de som behöver den har ett förhållande till sjörapporten. Så det finns hos många ett stort intresse för Sjörapporten.

Satelliter och datorer har gjort underverk men det krävs också erfarenhet och intuition. De bästa förutsägelserna görs av en kombination – typ en meteorologins Robocop: ”hälften människa, hälften maskin, hundra procent meteorolog”…

Herrar Widebäck och Bosaeus kallas världsmästare i väderrapporter; den senare var storrökare och tobakshandlarna trodde inte sina öron när självaste Sjörapporten kom in och bad att få ett paket Borkum Riff (fruktat rev i Nordsjön), ett namn som hans kollega för övrigt hjälpt Svenska Tobaksmonopolet att hitta på – man ville ha ett varumärke som lät saltstänkt och sjömansmässigt.

Sjörapportens genklang i den svenska folksjälen når samma djup som sill och nubbe eller Evert Taubes och Dan Anderssons visor!



Tillbaka!